In every step we change.
Ge mig sommarlovet tillbaka. Visserligen gillar jag min skola, nej, jag älskar min skola. Men jag orkar inte plugga. Jag orkar inte. Sommarlovet gick för fort, det började aldrig fören det slutade. Men endå så hann sommarlovet bli ännu en ny värld, och nu är den helt bortblåst. Det bara tog slut och försvann, som om det aldrig hänt.
Dessutom är inte skolan som förut heller, allt är annorlunda på något konstigt sätt. Över 300 ettor har ramlat in och som är ÖVERALLT. Och då överdriver jag inte. Man kommer inte fram i korridorerna, man snubblar över dom när man går ut klassrummen. Allt stå och chilla i korridorerna kan man glömma, och att gå en rundtur för att hitta någon man letar efter är inte ens att tänka på. Veta varje steg av golvet, veta var alla har sina skåp, veta vilka som har klass vart, hela stämningen, är som bortblåst. Jag hoppas verkligen det blir bättre när allt kaos lagt sig, jag hoppas innerligt.
Dessutom är inte skolan som förut heller, allt är annorlunda på något konstigt sätt. Över 300 ettor har ramlat in och som är ÖVERALLT. Och då överdriver jag inte. Man kommer inte fram i korridorerna, man snubblar över dom när man går ut klassrummen. Allt stå och chilla i korridorerna kan man glömma, och att gå en rundtur för att hitta någon man letar efter är inte ens att tänka på. Veta varje steg av golvet, veta var alla har sina skåp, veta vilka som har klass vart, hela stämningen, är som bortblåst. Jag hoppas verkligen det blir bättre när allt kaos lagt sig, jag hoppas innerligt.
Kommentarer
Trackback