Mina mardrömmar handlar inte om att bli jagad av zombies eller köttätande monster, även om det kanske vore bättre. I mina mardrömmar finns det någon eller något som jag måste slå, men jag får ingen kraft eller fart i slagen. Och jag slår och slår men ingenting hjälper. Svag och värdelös blir jag nedspolad i en tunnel där allt snurrar. Vem var jag som trodde att jag var något, vem utnämnde mig till den starke. Jag är ju ingenting, bara värdelös.

Och det finns inget värre än det. Zombies är kattungar i jämförelse.