...as it used to be.

Jag känner hur enormt positiva mina inlägg har blivit. Men den här dagen har faktiskt varit helt okej. Trött som en gnu släpade jag mig till skolan imorse och tänkte att dagen skulle bli lika gå-och-häng-dig som igår, men nej, inte lika mycket. Engelska med Mr Frato var ännu roligare än vanligt idag, vi diskuterade toalettens utveckling (groooowwss at some parts) och fick lära oss att geniet som uppfann wc:n hette inget sämre än John Crapper. Haha så det kan gå, klassen hade roligt åt det ett bra tag. Det skadar ju inte heller att Mr Frato är helt underbar och bara så out of earth.
     Däremot har jag nog spikat ig i natural science B. Jag förstår absolut ingenting. Det är molecules hit och enzymes dit, och jag orkar bara inte försöka få in allt i huvudet. Även om jag skulle memorera så kommer jag endå aldrig förstå hur vart och varför. Kanonkul!

Till dagens höjdpunkt, jag var hos bästaste Jazzen. Mötte upp Sanna och Korint i Skörby och red en sväng i skogen med dom. Vilken underbar känsla. Att höra minst åtta hovar klappra igen, att kunna prata med någon som svarar med någon annat än frustningar. Jag har inget emot att rida ensam, tvärt om, men att rida ut flera hade jag saknat mer än jag anade. Det är så mycket som kommer tillbaka när hästarna börjar ta lite mer plats igen. Men det kommer aldrig bli som det en gång var..

Julafton 2 år sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0