Livet leker! I helgen drar vi till Norrköping och hejjar på Lars i Senior SM, och helgen efter det har jag match i Avesta. Satt på tåget och studsade som en femåring på tårtkalas, efter att Arne ringt om matchen och jag tackat ja. Jag blev så exalterad att jag inte ens brydde mig om att få ett utbrott över att tåget blev tjugo minuter försenat.

Det enda som ligger och gnager mig i hälarna nu är skolan. Men jag har blivit bra på att stänga det ute, på att blunda för alla högar med böcker och alla deadlines klottrade över min överfulla kalender. Jag vill tro att livet är något större än att plåga sig själv genom uppsatser och redovisningar. Jag vill tro att livet är till för att skratta och lysa upp, bli inspirerad och inspirera. Jag vill tro att livet är till för att leva.

Så jag väljer att gå efter det jag tror på.