Sitter här med en silvermedalj. Ingen titeln altså, bara medalj. Men egentligen har jag inget att gnälla över. Jag är så jävla nöjd. Så pass nöjd att det kändes så bra efterråt att jag lika gärna kunnat blivit svensk nybörjarmästare, att det bara var fel färg på medaljen. Men så var det ju såklart inte. In the end är det ju bara siffrorna på pappret som räknas. Men jag tänker skita i vad som står på pappret nu, och istället vara stolt över mig själv, stolt över vad jag har accomplished, att jag boxades jävligt bra.

Och varförihelvette sitter jag här när jag verkligen måste sova?
Håll käften och sov nu Josephine.