Fletcher kom på yttligare ett ord för vad jag är idag. Enligt henne är jag extrem. I detta fall syftade det på mina matvanor, att jag antingen håller mig till en strikt diet, eller vräker i mig käk som om det var min sista dag på jorden. Det är allt eller inget, och jag lever nog efter det utan att riktigt tänka på det. Lagom har aldrig varit min grej. Och när jag tänker på det, så gör jag aldrig något halvbra. Det ska vara perfekt, annars får det va. Det är nog därför jag har så svårt att sätta ett stopp på saker och ting. För mig finns inget mittemellan, bara ett inget och ett allt.

Ska äta massa godis nu, peace.