Det här är sjukt. Det känns så konstigt att vara ledig att jag inte vet vad jag ska göra av min tid. Jag längtar tills boxningen verkligen är i full fart igen, att komma in i boxning-boxning-boxning-inte-ha-tid-med-något-annat-mode. Att kliva upp svintidigt på morgonen, ta mig igenom dagen bara genom att veta att snart är kvällen här. Och veckodagskvällar = träning, att få träffa er, göra det jag älskar mest. Helgerna, tävlingarna, turneringarna, kurserna. Att vara konstant tvärslut och mörbultad. Att däcka på dörrmattan. Jag saknar min hektiska vardag, och jag längtar som en sjuåring längtar efter julafton, att den ska börja igen.