Här sitter jag och funderar över vad för nytta vi kommer att ha i framtiden av att veta det vi ska veta på vårt kommande svenskaprov. Och alltid kommer jag fram till samma conclusion, ingen nytta whatsoever. Jag menar, kommer jag sitta om tjugo år och tänka: "Ah! Just det, en Rapsod var en kringvandrande sångare för 2000 år sedan, och Koturner kallades de stövlar med höga sulor som skådespelarna använde för att verka längre." Knappast. Det hjälper ju inte att strejka heller, då får man som belöning ett mysigt ig upptryckt i fejjan.

Så vad gör man, jo man sitter och försöker få in vad sololyrik, nemesis, mysteriespel och diverse in i hjärnan när jag istället hade kunnat TRÄNA. Fysatan för skolan. Och för svenska. Och för skolverkets svenskakriterier.

Idag. Någorlunda glad, innan jag började plugga.