Det känns som mest när man sitter stelfrusen i en stinkande busskur klockan tio på kvällen och undrar om bussen kommer dyka upp inom de närmaste 40 minuterna. I en stad, ort, håla, som man har kommit att avsky och vantrivas i så mycket att man äcklas. Det är då det känns att man lever i två världar. Det är då man inser, att man är annorlunda överallt. Att man inte vet vem man är.