Te echo de menos

Dör. Väldigt mycket också. Sitter och skriver en massa skit på mitt tal jag ska hålla på spanskan, när det plötsligt slår mig - hurfan ska jag komma ihåg ett fem minuters långt tal på spanska? När jag knappt kommer ihåg mitt eget mellannamn (okej, dålig jämförelse, jag är faktiskt sjuk på att komma ihåg namn). Varför gud, varfööööör.

Men det blir värre, ämnet jag ska prata om är Nerja, altså, byn vi brukar åka till i Spanien, vilket betyder att jag måste sitta och minnas hur allt är så jävla mycket bättre där och hur mycket jag saknar det. Det får mig bara att vilja dö ännu mer.


Happiest place on earth. (Fyra år sedan på bilden)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0