Om tolv timmar är jag påväg till Arlanda. Det är så sjukt hur tiden har gått fort. Jag kommer ihåg när vi satt på styrelsemötet i februari och diskuterade när vi skulle åka till England, hur maj kändes så långt borta då. Och nu sitter jag äntligen här, dagen innan.

Allt har bara susat förbi. Jag kommer ihåg när vi på skolavslutningen i december konstaterade att vi då hade tagit oss igenom halva gymnasiet, och nu går vi ut tvåan om tre veckor Snart kommer sommaren vara slut, snart börjar vi trean, snart fyller jag arton, snart kommer en äcklig vinter, snart tar jag studenten. Men sen, sen vet jag inget mer, där tar det stopp.

Livet springer före mig, och jag hinner inte med.

Ska närmast mörda några myror som försöker erövra köksbordet, slänga i mig en minimal middag och sen dra till klubben.