Men säg mig, när jag blev jag för stor för att vara mig själv?



Det är så konstigt. Det känns som om det var igår, men samtidigt en hel evighet sedan som vi hade världens-lyckligaste-bästa-sjukaste-overkligaste-dag. Fast det egentligen är det tre månader sedan. Galet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0