Te echo de menos

Dör. Väldigt mycket också. Sitter och skriver en massa skit på mitt tal jag ska hålla på spanskan, när det plötsligt slår mig - hurfan ska jag komma ihåg ett fem minuters långt tal på spanska? När jag knappt kommer ihåg mitt eget mellannamn (okej, dålig jämförelse, jag är faktiskt sjuk på att komma ihåg namn). Varför gud, varfööööör.

Men det blir värre, ämnet jag ska prata om är Nerja, altså, byn vi brukar åka till i Spanien, vilket betyder att jag måste sitta och minnas hur allt är så jävla mycket bättre där och hur mycket jag saknar det. Det får mig bara att vilja dö ännu mer.


Happiest place on earth. (Fyra år sedan på bilden)


Coral red

Kul att jag är så bra på att måla naglarna att jag till och med får nagellack i ansiktet.

Can't worry 'bout the past cause that was yesterday

Gjorde nyss misstaget att försöka äta knäckebröd med makrill på, i hopp om att det skulle vara godare än tonfisk. Kan ju informera om att så var inte fallet. När det sedan blev högljudda klagomål om att det luktade kattmat i hela köket så gav jag upp och slängde skiten.

Vilken idiot kom på ideen att konservera fisk?


Överväger att gå och sova nu, tänkte vakna i decent tid imorgon så jag hinner dra ut och springa, göra lite nytta, och kanske till och med PLUGGA (mmm visst Josephine, eller hur). Natti. 

Robin Hood

Fy i helvette vad bra den var. Russell Crowe gör det igen.

"Rise and rise again. Until lambs becomes lions."


Today's

Min planer på att vara ute i solen idag försvann när det inte behagade dyka upp någon sol. Så jag har faktsikt varit duktig och städat mitt rum lite, men nu är det käk och sen iväg till Kista för att se Robin Hood på bio!


Obvious issues

Kajsa: Georg (ett av hennes lamm) ser så himla god ut...
Jag: Va?
Kajsa: Ja, jag ser potentialen i hans lilla rumpa... fyra stekar...

Är det konstigt att hennes hund försökte ta livet av sig igår?

Onsdag

Sista skoldagen för veckan, solen skiner, nu har jag engelska.
Peace


Lets make a clone war shall we!

Hade debate på Science idag, om human cloning. Det hela urartade sig till en sjuk diskussion om att man t.ex. kunde klona och föda sig själv eller sin man om mannen skulle råka vara steril så att man därav inte kunde få barn på naturlig väg. Creeeepppyyyy? Liksom tja, im giving birth to myself that all normal...  Andrew utvecklade det dock till något ännu sjukare, att om mannen nu var steril, så kunde man klona honom, låta någon annan föda hans klon (vemfan skulle vilja göra det?), och sedan så kunde kvinnan få barn med klonen. Ehh? Firstly: han glömde obviously åldersskillnaden som skulle uppstå, och secondly: eh, nej tack!

Hör och häpna, men det ska nästan bli tråkigt att inte ha science nästa år, dock bara för att jag kommer sakna alla sjuka diskussioner som alltid uppkommer (mycket tack vare vår spritt språngande galna lärare).

Elmfors: I mean, the Mithocondria is actually unimportant... oops, no, wait, can't say that.

Har jag föressten nämnt att hennes plötsliga ryck säkert har skrämt livet ut Feben hundra gånger, och att hon är totalt besatt av att prata om bajs och kiss? Nä, jusste.

Pretty Boy Floyd Mayweather

Han är Gud han också.


HERREJÄVLAR

Okej.
Jag åker till England om 10 dagar. TIO DAGAR!

CLONE WAR

Survival kit: kaffe och spotify. Mission: sitter och skriver på argument emot human cloning som vi har debatt om imorgon (gun to my head). Fick en bunt argument skickade av Sara, bland annat stod dethär:





Kan inte låta bli att älska henne.

Mondays at its worst

Vill skjuta mig själv just nu. Hatar skolan.
1. Har science debate imorrn (jag kommer sitta helt tyst),
2. Ska hålla en presentation i 5 min på spanska på onsdag (jag kommer inte gå på lektionen),
3. Idag är sista dagen för att lämna in english make-up work (jag har fortfarande inte skrivit min short story),
4. Vi ska göra någon form av analys av en bok, en fairy tale, en folktale och två artiklar på engelskan (jag har inte läst något av dem).

On top of that så kommer jag bara på mer och mer saker jag behöver inhandla/betala av innan England. KUL.

Mitt liv. Vill bara åka från denhär fängelsehålan och dra till klubben och andas-leva-vara boxning.

Hello Sunday

Min syster har bakat brownies, hatar henne lite just nu.

Snart styrelsemöte, så jag måste sätta foten utanför dörren trots allt. Crappp.


Jag ångrar ingenting

Pokalen har nu fått en plats på en av mina hyllor tillsammans med medaljen. Jag fick äntligen min belöning för allt slit och träning, för alla mornar, eftermiddagar och kvällar nere på klubben. För allt jag kämpat, allt blod, allt svett och alla tårar. För alla gånger jag valt träning framför mina vänner, för varje gång jag prioriterat boxning framför att gå ut och festa som alla andra.

Men det allra svåraste har varit att kämpa mot sig själv samtidigt som man kämpar mot alla som inte förstår. Alla de som aldrig någonsin förstått varför varför jag fortsatte kämpa, trots alla försluster. Alla de som aldrig förstått hur det har gått ihop i mitt huvud, varför jag trots allt var stolt över mig själv.

Så egentligen är den här vinsten inte ett bevis för mig själv, utan för alla andra. Jag vet redan varför jag kämpar, men det krävdes ett matriellt bevis för att alla andra skulle reagera. På att allt jag någonsin sagt inte bara var en virrig bruds påhitt. För även om man är envis och tycker att man klarar sig bra utan lite förståelse, så är det tusen gånger lättare med.



Han är Gud.


Cause we got high

Min grupp har en liten diskussion på facebook om hur vi ska göra med vår science debate vi har på tisdag. Och ja, ni ser ju hur högt mina klasskamrater tänker om mig...


We're totally fucked

Klockren.

Here we go again

Drar till Avesta nu, jag, Malin och Timpa har match på Battle of Avesta.
Så watch out dalmasar here we come!


Titti vet hur man tar det lugnt

Denna boll och hennes minst lika håriga kompis sov över hos oss inatt, här passar hon på att chilla med Bella framför datorn.


Vi börjar om igen

Det är inte ofta det står i min kalender att jag ska vara ute och knalla i Bålsta kl 2 en torsdagnatt, men när man slår ihop skallen med Camilla Sundqvist kan man lyckas med vad som helst utöver det vanliga. Vilket var ungefär, nästan, kanske, vad som hände igårkväll. Jag bestämde mig hastigt och lustigt att hänga med Camilla och Robin till Julio's skiva på Fridhemsplan, det var verkligen scenariot slita-ned-grejerna-dra-till-bussen-träna-duscha-springa-till-tåget. När vi väl var där kunde vi inte stanna speciellt länge, eftersom vi var tvugna att ta sista tåget hem (som vi bokstavligen kutade för våra liv för att hinna med). Men när det gäller Camilla och mig misslyckas aldrig att kul, eftersom bara sjuka saker händer oss.

Känner att livet börjar komma tillbaka lite, i och med våra små äventyr.

Nu sitter jag i varje fall här i skolan, 6 timmar senare (varav 3 timmar sömn), och undrar varför i guds namn jag bestämde mig för att gå på engelska nationella provet ändå.

Det sista jag vill påpeka är, fan vad jag är bra! Nu ska jag gå och sova mig igenom nationella.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0