Be mine be mine be mine be mine
Den här dagen har sugit röv. Men ja, som Kajsa sa "röv e lite svårt att suga, eftersom de ett hål. Då blir det vakum och skiten kmr ut ur käften istället" Bugar och bockar för den infon.
Jag är trött, har ont i fötterna. Saknar, ångrar, undrar. The worst there is.
Jag tror också att man måste göra misstag för att inse att det var ett misstag. Jag önskar bara att det fanns ett stop. Hur många misstag måste man göra för att lära sig? Det känns som om jag har gjort tillräckligt många nu. Jag har förlorat för många minnen, låtit för många nära gå. Jag orkar inte sakna längre.
Och jag hatar dom dagar dom idag när hela världen kastar minnen på mig. När allt och alla jag förlorat studsar ner på min huvud som glaskulor på ett trägolv. När misstagen kommer fallande som klossorden i tv-reklamerna.
Jag blir så trött. Så pass att jag vill sätta mig i ett hörn och sova i all evighet. Jag vill inte. Jag orkar inte. Om du bara var min igen, vad mycket bättre allt skulle vara då. Så många misstag som skulle rättats till tillslut.