ph: old

Det är ett mirakel att jag tog mig genom både morgonlöpningen och hela boxningspasset idag (vilket inkluderade bl.a. 6 ronder sparring med Linnea, parövningar och Walters specialmjölksyreövningar) utan att spy upp allt godis jag käkade igår. Ett riktigt jävla mirakel. För fyfaaan vad nära det var. Sist jag åt så mycket godis sa jag att jag aldrig någonsin skulle äta godis igen, i varje fall inte i större mängder. Och det har jag hållt också - fram tills igårkväll. Helvette. Så jävla ovärt, sen min kolhydratsovana kropp inte ser någon som helst nåd när det gäller att straffa mig för det. Så nu tänker jag säga det igen: jag ska aldrig äta så mycket godis igen. Never. freaking. again.