The dark side of ambition
Så trött.
20111013
Ledig. För ovanlighetens skull var jag faktiskt ute och gick imorse istället för att springa. Spara lite på mina stackars knän och fötter. Åkte in till stan runt lunch och träffade min allra äldsta vän Erica (vi har bokstavligen känt varandra sen day 1), fikade, gick runt lite och hade det mysigt i höstsolen.
Jag blir så jävla blödig av hela den här höstkänslan. Allt gult och oranget, halsdukar och vantar, kylan trots att solen skiner. Jag vet inte varför. Jag är ingen blödig person egentligen. Snarare tvärtom.
/träning nu
October 11
Har lägenheten för mig själv i över två veckor nu. Lugnet. Tystnaden. Lättnaden av att bara ha sin egen röra att se till. Att städa en hel eftermiddag utan att det är förgäves (dvs. att det inte ser ut som tredje världskriget igen när jag kommer hem från träningen på kvällen). Lyckan av att ha ett helt kylskåp för sig själv...
Fast lite ensamt blir det ju. Plus, jag känner att jag ska lura över någon att komma hit och äta upp all kiwi jag har innan de blir dåliga (inget fan av kiwi). Sen funderar jag även på att ha tonfiskfest, då jag misstänker att tonfiskburkarna håller på att föröka sig. Eller?
Now i'm pacing back and forth
ph: old
Det är ett mirakel att jag tog mig genom både morgonlöpningen och hela boxningspasset idag (vilket inkluderade bl.a. 6 ronder sparring med Linnea, parövningar och Walters specialmjölksyreövningar) utan att spy upp allt godis jag käkade igår. Ett riktigt jävla mirakel. För fyfaaan vad nära det var. Sist jag åt så mycket godis sa jag att jag aldrig någonsin skulle äta godis igen, i varje fall inte i större mängder. Och det har jag hållt också - fram tills igårkväll. Helvette. Så jävla ovärt, sen min kolhydratsovana kropp inte ser någon som helst nåd när det gäller att straffa mig för det. Så nu tänker jag säga det igen: jag ska aldrig äta så mycket godis igen. Never. freaking. again.
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
/antingen är jag för dum för att förstå hur man ger upp, eller så är det psykiskt omöjligt för mig att faktiskt göra det.
Du ljög fan bättre än delfinerna simmar
Inte min dag idag, helt enkelt. Plus, jobbar stängning i tre dagar nu = missar boxningen = kommer med största sannorlikhet vara odräglig och bitter fram tills på söndag. Köpte naturgodis påväg hem från jobbet i ren protest till världen, det var fan det bästa jag gjort på hela jävla dagen.
Make me your radio
Vilodag. Var och fikade med min gamla vapendragare Johanna som jag inte umgåtts med på år och dar. Drog på mig både jacka och halsduk över min stickade tröja när jag skulle ut - vilket snabbt visade sig vara ett stooort misstag. Så. varmt.
Sol, värme, Falken imorgon (!!!!!!), livet är bäst. Nu ska jag packa om för första gången. Lär vell hinna göra det minst en gång till ikväll, för det var ju det där med att få ner allt i väskorna....
"Everytime i get another tattoo it's like a little f-you to everyone who told me not to."
Var så jävla säker på att det var tisdag idag, men insåg nyss att - fan det är ju onsdag idag. Onsdag, ledig, två dagar kvar till Falken, nya hörlurar, nya löpartights, och allt är ju bara rätt fint!
Somliga ljus brinner aldrig ut
Bästa lördagskvällen på länge igår. Den tog liksom aldrig slut, så grymt jävla roligt hade jag. Riktigt sådär satan-i-gatan-roligt, sådär så när man i efterhand sitter och skrattar allteftersom man kommer på fler och fler roliga händelser. Kickass.
Imorse studsade jag upp ur sängen trots att det inte blev mycket sömn. Hunnit avverka ett löppass, träning på klubben och en försenad födelsedagsmiddag (för mig då). Nu blir det soffan resten av kvällen, som avslut på en riktigt bra helg!
För få tankar som blir till ord
Igårkväll var jag nästan hyperaktiv. För första gången på väldigt väldigt länge kände jag hur det fanns en massa energi i min kropp. Sådär så att jag ville hoppa och skutta och prata i 380 och allt sånt där som jag vanligvis är väldigt bra på. Så himla befriande känsla, att faktiskt ha energi. Och detta inträffade EFTER två timmars träning och en rätt så blodig sparring (från båda håll).
Ikväll är jag däremot trött. Och fryser som en gnu, vilket har blivit standard sen jobbet har invaderats av Nordpolen. Men nu är jag ledig heeeela helgen: JÄVLAR vad skönt!
Never mind, I'll find someone like you
Så trött. Igår och idag har bestått av: för lite sömn, träning, jobb, träning, gratta pappa som fyllde år igår (ja dagen efter jag själv), träna, jobb. Sitter nu äntligen i soffan, men fryser som en gnu. Helvette, hur blev det så kallt så fort? På jobbet verkar nordpolen ha invaderat också, det är seriöst som en jävla frysbox.
Och så har jag överanstängt höger fots trampdyna, så jävla osmidigt skulle behöva en rullstolsjävel för att vila den ordentligt. Sånt jävla flyt och oflyt på samma gång just nu. Eller något i den stilen,
This world is mad
[Långt-inlägg-alert] So far har den här dagen varit den mest konstiga icke-födelsedagsaktiga dagen i världshistorien. Helt sjukt. Började imorse med löprundan from hell: intervaller i spöregnet. Inte så glad tjej PLASKADE bokstavligen in genom porten sen. Blev på lite bättre humör efter en god frukost (som jag lagat till mig själv), men sen började det spåra. Syrrans pojkvän svimmar av i köket och får snällt infinna sig i att åka med ambulansen till SöS (utan blåljus dock).
Efter att ha vinkat av honom åkte jag till löplabbet. Hittade så nära perfekta löparskor det bara gick, skitnöjd och tänkte att: nu så vänder dagen. Men nej. Blev rånad av apoteket för att mitt högkostnadskort hade gått ut (va?). Och på vägen hem svimmar en kvinna av i tunnelbanan. Helvette, vad är det med folk och svimma runt om mig idag? Framåtstupa sidoläge, och fick för andra gången idag råkas med ambulansvårdare. Herrejesus. Vanligtvis händer sånt här aldrig mig, är förfan helt slut mentalt nu.
Resten av dagen ska spenderas svettandes på träningen med mina boxarbröder. Ber för att alla håller sig vid metvetande och att tåget inte är försenat på vägen hem. Amen.
19.
Grattis till mig själv som fyller nitton år idag! Året som förstaårsmyndig är officiellt slut och bara ett år kvar till bolaget, wow. Dagen till ära ska jag *trumvirvel* träna! Och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Alls. Fast köpa nya löparskor ska jag ju också göra, faktiskt. Hörs då!
Fifteen percent concetrated power of will
Om prick två veckor är det Falken; det jag längtat efter sen jag kom hem från Spanien. Men efter det, vad händer då? Jag måste ha något att se fram emot, något som gör att jag orkar överleva vintern. Inte bara vara igenom fem månader, utan verkligen överLEVA.
Close embrace, but no more
Jag vill inte vill inte vill inte ha höst och vinter och kyla. Jag orkar inte. Dessutom måste jag göra något med mitt liv. Börjar tröttna på mönstret jag kommit in i. Behöver inspiration, eller typ en uppenbarelse. Eller en ny hobby, eller någon vacker förändring. Fast mest av allt behöver jag nog energi.
/har upptäckt att jag faktiskt tycker om russin
Tror du vi kan ropa efter nån med förstånd som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar
/jag är så trött på att lura mig själv
Är det här vi tar slut?
Åt glass igår, med chokladsås, plus kakor. Lördagssynd; så jävla gott. Men det uppskattade ju inte vågen, såklart. Och inte kroppen heller för den delen, klarar liksom inte av att hantera så stora mängder socker längre. Mmmmm kul liv.
Bra söndag annars. Startade dagen med standardfrukost och min alla tiders favoritfilm. Tidig eftermiddag rullade jag till klubben för träning med en tunn stadslagstrupp dominerandes av djurgårdsboxare; gick rätt så bra. Kom hem och hoppade direkt in i min Onepiece.
/lediga söndagskvällar forever.
Every wrong done will be alright
/och jag saknar dig förmodligen mer än jag någonsin kommer att erkänna.
Jag gråter bara i regnet
Att från ett och samma ställe se Söder, Slussen, Gamla stan, Djurgården och Kaknästornet. Det, plus solen: helt okej liksom. Slänger upp foton ikväll, för nu ska jag börja dra mig mot klubben för fredagsfysen. Yeaaaa buddy!
Ledighet
Inte ens photoshop kan ta bort hur trött jag ser ut/är nu. Sitter äntligen hemma i min Onepiece (som jag längtat efter hela dagen) och känner bara fyra dagars ledighet - jaaaaaaaaaaaaaaaaa! Så i helgen blir det träna, sova, träna, sova, träna, sova, träna och aa ni fattar. Jävligt skönt helt enkelt.
Men sova är närmast på schemat, löparskorna och Årstaviken runt väntar på mig imorgon bitti. Tjoho.
