NSM 2010
Och varförihelvette sitter jag här när jag verkligen måste sova?
Håll käften och sov nu Josephine.
I huvudet före SM
Jag trodde aldrig jag skulle stå där jag står idag. Jag var 14 år när jag började boxas. 14 år och utan koll på varken ben eller armar. 14 år med koncentrationssvårigheter och förmodad ad/hd. Jag tänkte aldrig bli något. Tänkte inte ens gå en match. Sen gick allt så fort. Och jag sålde mig själv, till adrenalinet, till känslan av att kliva upp i ringen.
Min start på boxningskarriären har varit allt annat än en dans på rosor. Så många gånger har jag tänkt, varför gör jag det här? Varför ger jag inte bara upp? Och lika många gånger har jag vetat. Vetat varför jag gör det här, varför jag aldrig skulle kunna ge upp. Så nu vet jag vad jag ska göra, jag ska ha kul. Jag ska ha så satans jävla svinroligt när jag går upp i den där ringen. För jag vet, att det är när jag har kul, som jag är bäst. Och jag vet också, att jag kan bli bäst, att jag vill bli bäst och att jag ska bli bäst.
Herregud, jag ska gå ett SM.
xoxo
Den här morgonen...
Tänkte ju då dra ut och springa, men upptäcker att jag lämnat mina springskor hos pappa. Fine, då får jag vell gå dit, hämta skorna och springa tillbaka. När jag har kommit halvvägs kommer jag på, ah, jag har glömt nycklarna. Toppen, så det var bara att knalla tillbaka igen.
Men nu sitter jag här igen i varje fall, en springrunda och en kämpig fys senare, nuduschad med håret som är helt galet och väntar på Camilla. Livet är nog ganska fint endå.
Randomness - NewBody ♥
Boxningsavslutningen 2007
Satan vad tiden går fort.
Baaaara boxning
Bara två veckor kvar nu...
Ungdomskommitté-träffen
Det började i alla fall igår med middag med damjunior-/ungdomslandslaget, fotografering, lite genomgång och idebollande för morgondagen och slutligen fika (man blir alltid gödd på såna här träffar). Imorse blev jag väckt prick klockan sju av våra nya poolare pojkar -01 som meddelade korridoren att de var vakna och tyckte andra skulle vara det också. Så ingen risk att försova sig inte. Var ute en halvtimme senare och hängde med boxarna på vad som egentligen skulle varit morgonjogg men istället blev lite skuggövningar och parövningar, skojskoj! Resten av dagen gick åt att sätta ideer och mål till bokstäver, och givetvis ännu mer MAT. Avslutade med att kolla på lite sparring.
Jag vill göra sånt här hela tiden, jag vill inte sitta på trista gymnasielektioner..
Fight Night Morgongåva
Det är vid dessa tillfällen jag lever som mest.
RTBO 2010
Det har varit två helt sjukt långa dagar i Rinkeby, med skratt, tårar, blod, svett (!), you name it. Det har susat av ljud i mina öron sen halv nio i lördags. Även fast 90% av tiden har varit väntan, så har vi hela tiden varit på språng, så nu är man rätt färdig i både kroppen och huvudet. Besvikelsen svämmar över, men satan i gatan vad vi har haft kul, som alltid när det gäller Bålsta "viruset" BK. Bästa var nog när jag och Madde blev uppsnackade och välkomnade till Rinkeby av snubben i godisaffären.
Och som alltid så hade vi den hejarklack som hördes mest, det borde finnas ett pris för bästa hejarklack/gruppanda. Till sist får jag inte glömma att nämna dagens tillskott i Bålstagänget, nämnligen en chihuahua som Madde var hundvakt till, vi var ju självklart tvugna att sticka ut bland alla med pitbulls och kamphundar!
Jag är så oerhört trött nu, och jag vill bara sova sova sova.
Sunday 28th
A real fighter never will never stop fighting.
Jag var mycket mer pepp idag än förra helgen. Hade mycket energi och kände bara fyfan va kul! Och kul var det, mötte deras hemmaboxare Amanda, som inte bara är en duktig boxare utan också jättegullig och trevlig. Jag gjorde vad jag anser själv en bra match, kämpade men orkade inte riktigt. Amanda in fler slag, ingen tvekan, och det är det som gäller. Men jag är bara nöjd ändå, tråkigt att torska, men så är det.
Idag var det boxning, till skillnad från skitmatchen mot masha i lördags, när allt bara kändes skitskitskit efteråt och man undrade varför man ens håller på med det här. Undrade varför man ska kämpa när det egentligen inte spelar någon roll. När man går upp bara för att veta att ren teknisk boxning inte har någon betydelse. Att efteråt bara känna sig helt och håller skitkass, urdålig, värdelös.
Idag gick jag upp och kände fyfan va kul det här är. Och bara att inse, jusste, det är därför jag gör det här, får energin att stiga ytterligare. Och visst är det pisstråkigt och surt att förlora, men inte på samma sätt. För jag vet att jag kämpade, jag vet att jag gjorde en bra match, jag hade asroligt. Jag sitter inte just nu och känner fyfan vad dålig jag är, utan precis tvärtom. Jag är bra, och jag har kul.
Var bara tvungen att påpeka skillnaden, tack.
Whatever it takes
Cause we're gonna run this town tonight
Men först, väntan......
Josephine Hägg Bålsta BK vs. Amanda Kasa NBK Akilles
Alex tipsade mig om att min match från i lördags fanns ute på youtube. Åh nej! Tänkte jag först, men så farligt var det faktiskt inte. Jag gillar mitt sidestep som är det första jag gör, och träffarna vid 1:30-1:45. Jag sitter här och tittar på filmerna och skriker åt mig själv: "GARDEN FÖRFAN," "vadfan gör jag???" "RÖR PÅ DIG," "men SLÅ då!" etc etc. Helt lätt är det inte att lägga upp filmen här, men nu för en gångs skull så tvingar jag mig att bjuda på det. Så här har ni rond ett, vill ni se de andra får ni hitta de själva.
Nummer ett note to myself: RÄTA PÅ DIG FÖRIHELVETTE! Och sluta ro!
Jag är röd - och med kjolen såklart
KP-cup är förbi...
Sålänge jag tycker det här är kul, sålänge adrenalinet rusar vid tanken, så kommer jag fortsätta kämpa. Nu är det bara att ladda om inför galan i Västerås om två veckor. Inget i världen kan stoppa mig nu.
Jag med ryggen till.
Matchdress!
Some pics
Haha censuren va för fan pagen
Sparring pics
Två "extreeemt" bra bilder på mig och Malin från sparringen i torsdags.
Framsidalår
Ingrid: "Det var två matcher som slutade oavgjort... (i boxningslandskampen sverige-finland)"
Josephine: "Hurfan gick det till???"
Micke: "Båda dog."
Det var med andra ord träning idag. Jag var helt seg, något som kan kopplas med något annat absurt. Nämligen att jag red Jazz igår, satt i sadeln i omkring 45 minuter (ingenting!), och vaknar idag upp med världens träningsvärk i lår, rygg och axlar. Jesus. Det passerar ju inte obemärkt att jag inte längre rider lika mycket, och att dom musklerna är borta med vinden. Så går det, när man byter sport.
För övrigt så har jag match nästa fredag, vilket betyder banting, tjoohoo!
I ♥ Adidas
