I really am. När jag ser på allt som händer nu där jag vuxit upp, så inser jag, jag är hon som
försvann. Ingen här vet vem jag är, bara vem jag var. Jag är inte längre en del av världen som
en gång var. Jag är långt borta, även fast allt ändå är så nära mig i tid och otid, så tillhör jag
inte den världen. Jag försvann. Och jag ångrar det inte för en sekund. Jag gick min egen väg,
jag hittade en värld utanför bubblan. Och jag kommer aldrig, aldrig tillbaka.

"jag skulle utomlands
jag bytte efternamn
och jag blev en av dom som aldrig kommit hem

sen jag var 17 år
17 år i staden där jag växte upp och så
märker du hur fort det går?
och jag var 17 år ville inte va den
som blev kvar."

     - Det är dina lines, säger kajsa.