"We were ice in the sunlight."

Om 4 dagar har 7 månader har gått. 7 månader sen jag såg dig sist.

(20 juni 2009;)
"Nu har jag insett den fulla bilden av hur mycket du påverkade mig. Hur mycket av min
existens som berodde på dig. Du var hela min värld, att föreställa mig världen utan dig
var något ofattbart, det fanns bara inte. Jag hade dig och det var allt som betydde något. 
Även om saker gick käpprätt åt skogen så kunde aldrig livet sugas ur mig, för du fanns
alltid där, och för mig var  du livet. Men jag visste inte om det. Jag föll gång på gång, men
aldrig till botten, som om du gav mig ett extra liv när mitt eget tog slut. Som om du var
min låga när allt annat ljus försvann. Som om du var min bubbla av syre i havet. Som om 
du var min vägg att luta mig emot. När du försvann så föll jag, men jag har fortfarande
inte landat."

Du lämnade mitt liv med så många avtryck. Avtryck som aldrig kommer suddas ut.

"You're the only one, who really knew me at all
So take a look at me now, 'cause there's just an empty space
And there's nothing left here to remind me, just a memory of your face
So take a look at me now, 'cause there's just an empty space
And you coming back to me is against the odds
And that's what I've got to face."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0