Jag vet inte.

Jag har aldrig varit den som gillat hela dethär barbie-rosa-fluff-tjej-konceptet. Ni vet, att alla tjejer älskar romantiska komedier och att pynta med rosa glitter. Nej, jag är inte riktigt den typen. Inte heller är jag den som kan tänka mig att skutta runt i tighta trikåer över plintar, eller göra fina rörelser på skridskor med vippiga kjolar. För att inte tala om att sitta i onaturliga ställningar i ett rum fyllt med doftljus och så kallad lugnande musik. Detta snarare skrämmar mig och får mig att vilja springa andra hållet.

Jag är snarare mer the swash-buckling type, den som inte är rädd för att få skit under naglarna. Jag gillar action och pangpang. Jag älskar motorcross och att köra bil. Jag drar mig inte för att gasa lite extra, och hindras inte av att bli helt nedstänkt av gegga. Jag föredrar fart och utmaningar.  Jag brinner för boxning, att vistas i en svettinskränkt lokal, höra smällarna från slagen och alla opassande skämt. Känslan när en slagserie sitter.

Och jag är trött på att det ska behöva klassas som grabbigt. Att jag bara för det inte ska kunna gilla kläder och smink. Jag tycker också om fairytales och hjärtan, och myskvällar med film och middag. Jag är trött på att man bara kan vara antingen eller, när jag är så mycket av allt, så mycket mer.

Så jag vet inte, hur jag ska förklara.