Ett plus ett blir två.

Jag försöker inte glömma.
Jag försöker inte förtränga.
Jag försöker inte blunda.
Jag slutade försöka för länge sedan.

Men säg aldrig, våga aldrig påstå
att jag inte bryr mig

Jag kan läsa mellan raderna
Du vet
Och det känns
Det känns som fan

Jag bryr mig
Jag kämpar varje dag
När du inte är här för att påminna mig
Om vem jag egentligen är

För sannigen är den:
Du finns fortfarnde i varje steg jag tar
Och jag har aldrig slutat älska dig, inte för en dag, inte för en sekund.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0