Hör och häpna. Skolan idag - var faktiskt rolig. Skrattade igenom dagen med Victoriorna och Madde, till och med spanskan på 1,5 timme va uthärdlig. Going towards brighter times, we pray.

Jag gillar faktiskt hösten. Det är bara de första veckorna, när sommaren faller sönder, som är så fruktansvärda. Dom veckorna då man bara vill springa och springa, men kommer ingenstans. Som om man försöker ta sig tillbaka runt hörnet, men något tar emot. Övergången från att endast behöva en tunn kofta, till att behöva en riktigt jacka. Det är sen, när löven blir orangea och gula, och solen skiner på eftermiddagen, då man vill lägga sig på rygg mitt på vägen och le mot världen med halsduken runt halsen.
 
Sen kommer november, och då är resten bara en sorglig historia.