Jag har dödligt tråkigt. Och on top of that så är min syster sjuk (och om hon smittar mig en och en halv vecka före NySM så är mitt liv över) och min mamma arg, så jag känner bara att Im out of here. Men jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, eller vad jag ska göra. Camilla är i Åre och jag vill slå henne för det, hon borde vara här och underhålla mig. Samma sak med Johanna, men hon är fluffig med sin döda telefon (jag vet inte). Alla andra har sitt liv, som inte involverar mig. Och nu är det tre timmar kvar till träning och jag orkar inte vänta. Men det känns lite halvt schizofrent att vandra runt i Bålsta på måfå bara för att inte få psykbryt av att sitta still.

Och min adhd säger åt mig att antingen springa runt i huset och hoppa och tjuta och dansa, eller att sitta i soffan och inte kunna lägga ihop tankarna. Men jag har redan avverkat de aktiviteterna många gånger om.

Positiviteten är tillbaka.