Ett sådant där fint minne som hänger kvar

När vi gick i nian - vilket känns som en sådär 5730436 år sedan (även fast det var typ....två) - fick vi i uppgift att skriva en uppsats om någon känd, smart, död snubbe (läs: forskare, uppfinnare etc etc). En såndär fruktansvärt fruktansvärd uppsats på helt galet långa TVÅ SIDOR. Vad jag minns speciellt är att Malin skulle skriva om Charles Darwin, och hennes första utkast löd som följande:

"Fan vad smart han var."


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0