Now that we're standing here.

Vet inte riktigt vart den här dagen tagit vägen. Skulle vilja skriva något, något som snurrar i mitt huvud, i kontrast till alla inlägg om mina tragiska veckodagar. Men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag känner mig lite tom, boxningssäsongen är i princip över, och plötsligt vet jag inte riktigt vart jag ska rikta min koncentration. Hela säsongen har jag siktat på ett mål, NSM, och nu har jag nått det. Jag har nått det och jag är mer stolt över mig själv än någonsin förut. Men nu, nu har jag inget mål längre, helt plötsligt är allt bara luddigt. Och jag vet inte vart jag ska sikta, vet inte vad jag ska luta mig emot.

Jag måste sätta ett nytt mål. Ett mål jag behöver kämpa för att nå, ett mål som kräver disciplin. Men det måste vara ett mål som får mig att hoppa upp och ner av exitement. Något som får mig att aldrig vilja ge upp, även fast jag springer i en motvind. Och det finns inget annat som får mig att studsa som ett litet barn på julafton mer än boxning.


Ska nog sova nu, tidigt för en gångs skull. Nationella prov i svenska i fem timmar imorrn. Tjohoo.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0