Om det är något turneringar och mästerskap är synonymt med är det väntan. Men jag har inget emot väntan. Eller rättare sagt, jag har inget emot att spendera timmar i samma lokal som hundra boxare, en ring, och människor jag älskar. Det är inte väntan, det är ett nöje. Jag älskar varje sekund, trivs så att det väller över. Under alla timmar som involverar boxning, alla timmar med er,  så är jag lycklig. Så lycklig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det finns inget bättre än det här, inget bättre än er.

Frukost på donken efter invägningen! Förvånandsvärt bra, för mig som aldrig äter där.
Efteråt, när Micke sprang iväg för att köpa snus, kom Madde på den briljanta ideen att parkera om Mickes bil (fyra-busiga-boxare-i-farten). Sagt och gjort ställde vi oss bakom en stor skåpbil, och hela operationen hade lyckats om inte Madde gått ut och smygit runt bilen precis när Micke kom gående tillbaka. Slutade ändå med att alla vred sig av skratt!

Väntan väntan vila vila


Haha det här ska faktiskt vara ett smygfoto på läkaren bakom som höll på att somna (bokstavligen) efter att ha suttit och  hållt koll på matcher i tolv timmar.