Tog ut min bebis på en promenad idag. Det va länge sen. Blev lite skitfoton, inget bra. Men det är foton i alla fall, och det va inte igår det. Jag saknar tiderna när jag fotade som en galning. Det försvann liksom bara. Hejdå, adjö, ciao, borta. Hur kan jag ha tillåtit en av mina största kärlekar falla så långt?