Herrejesus. Så mycket som jag ätit på tre dagar äter jag inte under två veckor. Håller på att sprängas men äter likajävligt bara mer. Det är mitt stora problem, när jag väl kan trycka i mig i princip vad som helst så finns det inget stopp, jag har extremt svårt för "lagom". Därför behöver sätta upp strikta gränser för mig själv. Men imorrn är det back to normal igen med min kära fil & knäckebröd. Och vet ni vad, det ska faktiskt bli skönt. "Onyttig" mat är inte så fantastiskt ändå (ja jag sa just detdär...).

Har nog aldrig varit så vältränad som nu, och satan det känns bra! Men jag är bara i början på en löjligt lång backe. Det är hundratals mil till toppen, men det är dit jag ska. Slöa och äta kan jag fanimej göra när jag går med rulator.

Förövrigt kom min bror just och bokstavligen tröck upp en skål med chokladbitar i mitt ansikte, men jag tackade nej. Det måste vara något fel på mig.

Min nacke är helt död av någon anledning.. Men nu ska jag straxt ut och springaaaaa!