It's a long way to the top

Precis hemkommen efter en liten springrunda. Blir lite förvånad av mig själv, som även fast jag var ute och sprang igårkväll vill springa igen. Det mina vänner, är inte inom det normala. Tycker lite synd om mina vader just nu, som får stå ut med min träningsbesatthet. Tror dock att att jag måste tagga ner och ta det lugnt imorgon om benen fortfarande ska hänga med. Dom är inte helt glada just nu, och jag vill inte riskera överanstränging eller benhinneinflammation igen. Men det bästa med att träna varje dag är att man har konstant ont någonstans!

Nu kom mamma hem med massa mat och glass som jag ska undvika att äta. Det skall göras genom att försöka hålla mig sysselsatt, kanske skruva lite hyllor. Nu närmast är det duschning!

Sista bilden i lägenheten igår =(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0