Jag vet inte riktigt. Det är som om världen glider mellan mina fingrar. Som om jag försöker greppa något att hålla fast i, men det finns inget där att greppa. Jag trodde alltid att jag hade allt under kontroll, att jag alltid hade något att greppa, att jag bara var löjlig när det kändes tvärtom. Men nu slår det mig, att jag inte alls har något att luta mig emot emot. Det är som att sväva tyngdlös i luften, jag kommer ingenstans hur mycket jag än försöker. Allt som passerat hinner ikapp mig, och jag försöker hitta ett grepp där, i det gamla. Men det slutar bara i förtvivlan och ångest. Och jag försöker allt, men allt sviker eller glider undan. Tillslut är det bara jag och luften kvar. Om man nu ska kalla det "jag."