Jag blir så aaaaarg. På min armbåge. Träningen började så jävla roligt idag, tills efter en tredjedel sådär då min armbåge gick ut i strejk IGEN. Så nu är den på vilo-duty. Good God gör så att den blir bra tills vi åker till England.

Hur som haver, som uppvärmning idag drog vi ut och körde basket på parkeringen, och tur är vell det att ingen av oss strävar efter att bli basketspelare. Då att dömma efter:
1. Malin och jag som tjuter när bollen kommer,
2. Malin som istället upptäcker sniglar i gräset intill
3. Madde som blir förbannad över att hon aldrig gör mål trots att hon fått 20 tillfällen,
4. Matte som börjar klincha för att stoppa motståndagen,
5. Julle som bokstavligen hänger sig fast på Matte medan Matte försöker springa,
6. Lars som hukar sig som en kissnödig femåring/gammal tant,
7. Jag som hittar på egna termer till spelet
8. Madde som får bollen i huvudet

När vi kom in igen, fått på oss handskar och hoppat in i ringen, så säger Micke (tränare), kort och rakt: Okej, alla mot alla, tid.
Jag tror att vid det tillfället, så hade vi kunnat blivit en attraktion på zoo.